Placerarens minneslista  keyboard_arrow_down

Placerarens minneslista

I placerande finns det inga ”en storlek passar alla”-lösningar, utan en stor del av besluten beror på placerarens målsättningar, attityd till risk och allmänna livs- och ekonomiska situation. Därför finns det ingen portfölj som passar alla placerare.

Det finns ändå vissa principer för förnuftigt placerande, som vi är övertygade om det lönar sig att fundera på då man gör upp sin egen placeringsplan. Här följer de viktigaste av dem.

1. Gör upp en placeringsplan som passar just dig

Målsättningarna varierar från placerare till placerare. Många sparar för sämre tider: pengarna skall kunna tas snabbt i bruk ifall något tråkigt skulle hända. Då finns det orsak att vara försiktig: det är viktigare att trygga det placerade kapitalet än att sträva efter maximal avkastning.

Andra sparar däremot för bättre tider: om allt går väl, kan jag till exempel ta ett sabbatsår. Då kan det vara motiverat att ta t.o.m. ordentliga risker om den eftersträvade avkastningen så kräver. Även om det skulle gå dåligt och riskerna realiseras, händer det nödvändigtvis inget värre än att målsättningarna skjuts framåt.

Bara du själv vet vad dina målsättningar är – och därmed kan bara du avgöra vilken risknivå som passar just dig.

Det lönar sig utan vidare att göra upp en placeringsplan. Har man inte en placeringsplan utgående från sina egna behov, händer det lätt att man väljer sina placeringsmål på basen av externa influenser såsom mode, media och marknadsföring. (En enkel modell på en placeringsplan finns i Fondplacerarens guide.)

2. Börja med allokeringen

Bestäm först allokeringen, alltså uppdelningen mellan olika tillgångsslag (aktier, räntor) och marknader (t.ex. geografiska områden) och välj först därefter de enskilda placeringsmålen. I en väldiversifierad portfölj är det allokeringen som är den främsta faktorn då det gäller både risk och den långsiktiga avkastningen.

Då man börjar med allokeringen är det också lättare att inse effekten av kostnaderna. Om man vill placera t.ex. 30 % av sin portfölj i europeiska aktier, varför skulle man vilja betala mera för det än nödvändigt?

Om man däremot börjar planeringen genom att jämföra enskilda fonder och andra placeringsmål glömmer man ofta det väsentliga och börjar kanske leta efter framtida vinnare på basen av historiska avkastningar.

3. Placera långsiktigt

Tiden är din bästa vän: du får ränta på ränta och risken för förluster minskar.

Placera kan man enbart långsiktigt, annat är spekulation med dagliga kursfluktuationer. Det senare lönar sig sällan, i alla fall då man borde lyckas i det gång på gång.

En långsiktig aktieplacerare kommer förr eller senare att kunna ta del av den tillväxt som skapas då ekonomierna växer, teknologiska framsteg förbättrar produktiviteten och flitiga och intelligenta människor gör framsteg i sina karriärer och därmed stöder utvecklingen i företagen.

4. Kom ihåg förhållandet mellan avkastning och risk

Då man strävar efter högre avkastningar, hämtar det alltid med sig en större risk för förluster. Men risk är nödvändigt: utan risktagning kan man inte komma upp till högre avkastningar än kontoräntor eller penningmarknadsavkastning. För att anpassa ordspråket: risk är en god dräng men en dålig husbonde.

Det är ändå viktigt att förstå riskerna (punkt 6). Risker går att kontrollera med diversifiering (5). Och kom ihåg att en risken i en väldiversifierad portfölj sjunker då placeringsperioden blir längre (3).

5. Kontroll genom diversifiering

Diversifiering mellan olika tillgångsslag och på olika marknader är det effektivaste sättet att minska på risken. Det är också bra att diversifiera över tid, dvs. att inte placera allt på en gång. Månadssparande är alltid ett fungerande sätt för en långsiktig placerare att diversifiera över tid.

Logiken bakom diversifiering är att det kan gå hur som helst för enskilda bolags aktier eller t.o.m. hela marknader – det finns det många varnande exempel på i historieböckerna. Men då man jämför de olika aktiemarknadernas långsiktiga avkastningar är de i regel mycket nära varandra. Därför ger diversifiering en äkta fördel: en lägre risknivå utan att den förväntade avkastningen sjunker.

Placeringsportföljens kärna bör ändå diversifieras i just sådana objekt som ger en äkta avkastning: aktier, räntor, skog, fastigheter.

6. Placera inte i sådant du inte förstår

Enkelt är effektivt: invecklade produkter ger säkrast avkastning åt dem som säljer dem. Försäljarna och emittenterna har oftast både erfarenhet och system att kunna räkna ut priset och villkoren så att det säkert lönar sig för dem.

Det lönar sig också att fundera på varför någon som har kommit på ett placeringssinstrument som marknadsförs som supersäkert vill sälja det just åt dig. Varför placerar hen inte alla sina egna pengar i det och håller tyst om saken?

Det lättaste sättet att hålla koll på vad man på riktigt har placerat i och vad den egna portföljens risknivå och kostnader är är att använda lättöverskådliga, enkla, begripliga instrument. De bästa instrumenten för det här tycker vi är indexfonder.

7. ”Tajmande” lyckas inte

Inte ens professionella investerare lyckas i regel gissa hur marknaderna rör sig på kort sikt. Men om man placerar regelbundet så diversifierar man också över tid (punkt 5). Då undviker man att köpa just då det är dyrt och sälja då det är billigt.

(Bubbles, Human Judgment, and Expert Opinion är Robert Schillers utmärkta översikt över olika faktorer som leder till typiska tajmingsfel.)

8. Historisk avkastning är redan historia

Den historiska avkastningen har redan skett, och de placeringsobjekt som nu toppar listorna är ofta morgondagens floppar. Välj inte placeringsobjekt på basen avden historiska avkastningen – den är redan i de tidigare investerarnas fickor. De fantastiska vinsterna har tillkommit dem som i tiderna valde fonden ifråga på andra grunder än den historiska avkastningen.

Istället för att titta på avkastningen under en kort period lönar det sig däremot att se hur t.ex. en viss portföljförvaltare har agerat under en längre period. Har avkastningen uppnåtts på ett vettigt sätt som är hållbart också i framtiden? Har agerandet motsvarat det utlovade? Motsvarar avkastningen det som den i fondens broschyer angivna placeringspolitiken borde leda till? Om inte, finns det begripliga och vettiga orsaker till det, och kommuniceras dessa öppet?

9. Håll koll på kostnaderna

De kostnader placeraren betalar sänker alltid avkastningen. Förvaltningsarvodena må verka låga, eftersom de anges i procent av hela kapitalet, men t.ex. 2 % äter upp en hel fjärdedel av en totalavkastning på 8 %. Ofta noterar placerare särskilt de engångsavgifter som uppbärs vid teckning och inlösning. För en långsiktig placerare är ändå de löpande kostnaderna av större relevans.

Förutom förvaltningsarvodet finns det många andra kostnader som i allmänhet inte rapporteras (t.ex. kostnaderna för fondernas värdepappershandel), men som ändå betalas från fondens medel. Den i Finland allmänt använda termen ”årlig avgift / löpande kostnader” omfattar inte kostnaderna för värdepappershandeln.

10. Håll dig till din plan

Balansera din portfölj med jämna mellanrum så att den motsvarar den ursprungliga planen – men ändra på själva planen bara ifall din egen situation eller målsättningar förändras.

Om möjligt är det bättre att balansera genom att placera nya medel, istället för att sälja gammalt för att kunna köpa nytt. Det senare leder nämligen i regel till både skatteföljder och högre transaktionskostnader. Att flitigt byta placeringsobjekt är oftast inte till ekonomiskt fördel för placeraren själv, men nog för dem som uppbär arvoden för bytestransaktionerna.

Lockelsen att trejda är ändå stor, även för professionella placerare. Det konstaterade också vår portföljförvaltare Petri Rutanen redan år 2006 i sin kolumn i vår kvartalsrapport (s. 27, på finska):

”Det är mentalt överraskande tungt att vara tålmodig och hålla sig till sin ursprungliga placeringsplan. Eftersom jag inte själv kan påverka hur våra enskilda placeringar avkastar (utom genom att vara noggrann med konstnaderna), kan det kännas som att jag ens har litet kontroll om jag köper eller säljer. I verkligheten är det ändå så att den som trejdar mycket lätt blir påverkad av vad som är ”på modet” och fokuserar för mycket på förändringar under korta tidsspann. Då kan större, och på lång sikt mycket viktigare men kanske svårare, beslut få mindre uppmärksamhet.”